Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 5. Livet ur döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
enda, till vilket den mänskliga tanken med den
utrustning den en gång fått kan komma i den svåraste av alla
frågor, det svar, vid vilket till sist även den yrkestränade
visdomen stannar en gång, sedan den löpt linan ut och
följt alla tankens möjligheter till dess yttersta
konsekvenser?
Tendensen till monistisk uppfattning i den
samtida psykologien är i varje fall omisskännelig.
Människans väsen består icke av en själ, som utifrån kommit
in i en kropp, med vilken den har tillfällig förening och
som den en gång lämnar för att åter leva ett oberoende
liv. Människan består av själ och kropp. De båda sidorna
av vårt väsen äro visserligen helt självständiga,
ojämförliga, irreduktibla storheter var och en i sin art. Den ena
kan icke förvandlas i den andra, utbytas mot den andra,
skapa eller producera den andra. Men båda höra
oupplösligt tillsammans. De kunna icke tänkas som två
parallella företeelser, som i oändlighet löpa bredvid varandra
utan att någonsin råkas, som skenorna i järnvägsspåret.
Deras förhållande kan icke heller tänkas som ett ensidigt
beroende, där den ena styr och behärskar eller rentav
skapar, producerar den andra. Det måste råda någon art
av ömsesidighet, av växelverkan mellan själ och kropp.
Vi komma hit med ett slumrande arv av själsliga, andliga
möjligheter och anlag gömda och inpräglade i en
kroppslig form. Vårt andliga skapande, vår vilja och vår
strävan för vår personlighets danande och utveckling blii
form, gestalt, materia i vår kropp, i vår hjärnas
dispositioner, komplex, minnesbilder. Så danar det själsliga
kroppens egenart, och denna kroppsliga egenart träder
åter fram i själsligt liv. Ett och samma väsen har alltså
i ena stunden något själsligt, i den andra något kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
