Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
taga emot de främmande folkens produkter och
intressera oss för deras öden, men deras själ förstå vi icke och
göra oss icke heller någon möda att förstå den. Och
dock, det kan trots vår likgiltighet helt enkelt icke
undvikas, att också nya insikter och nya tänkesätt följa i
det materiella kulturutbytets spår. Hittills har det i
huvudsak varit västerlandets tankar, som steg för steg
erövrat främmande världsdelar. Men vi skola icke hänge
oss åt övermodiga föreställningar om att vi alltid skulle
kunna förbli den givande parten. Det har hänt förr i
världshistorien, att en erövrare blivit andligt besegrad
av det folk han lagt under sitt välde. Österlandet har
också en andlig värld, fylld av egenartat, mäktigt liv.
Den fordrar att få mäta sig med vår egen. Det kommer
en dag, om icke förr, då vi lärt österns folk vad vi ha att
lära bort av teknik, vetenskap, organisation — en dag,
då en konfrontation på allvar måste äga rum mellan
våra innersta andliga tillgångar, vår livssyn, vår tro.
Vågar man döma efter vad som fordom skett i historien,
kan man vänta nya fruktbara tider för den religiösa
världsutvecklingen av denna religionernas stora
tävlingskamp.
Religionen kan väl i viss mening kallas den mest
konservativa av tillvarons makter. En svensk högmässa
börjar än i dag med de ord Jesaja hörde i Jerusalems tempel
för snart tre årtusenden sedan. I sången tonar en
åter-klang av en musik, annars tystnad sen tusen år, en musik,
som ljöd i Mitras grottor och i Isis tempel. Prästen
träder för altaret i en dräkt lik den en ämbetsman i
kejsartidens Rom bar vid högtidligt framträdande. Men anden,
som fyller dessa ärevördiga former, står icke stilla. Han
måste äga rörelse, frihet, en rymd att stiga emot. Annars
flyr han och lämnar templens prakt och den mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
