Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 4. Kristendomens anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
av det religiösa medvetandet, som svara mot de stora
kulturkretsar, i vilka de uppkommit, ett uttryck för
rassjälen hos de stora ledande raserna. I sista hand ha alltså
dessa olikheter sannolikt sin fysiologiska förankring i de
antropologiska grundtyperna. Mellan de stora
världsreligionerna kan det därför icke bli tal om omvändelse eller
förvandling utan blott om en viss utjämning och
ömsesidig förståelse. Såvitt ett mänskligt öga kan se in i
framtiden, komma de trots alla närmanden och all bättre
förståelse aldrig att ge vika för varandra, aldrig att uppgå
i varandra.
Jag tillåter mig en parentes. Egendomligt i den
tankegång, som jag här återgivit, är att utgångspunkten
tydligen är en mycket stark övertygelse, att kristen mission
på de stora världsreligionernas mark är utsiktslös och
oberättigad. Bevisföringen är tillrättalagd efter denna
övertygelse. Troeltschs resonemang utgör ett vackert
exempel på vad psykologien benämner en rationell
sub-struktion, en skenbart saklig logisk bevisföring, vilken
tillkommit för att stödja en mening, som vi i själva
verket tillägnat oss av oklara personliga grunder, inflytande
från andra, känslostämningar och egna intressen eller
liknande. Man minns alltför väl, att då Turkiet under
världskriget slöt upp vid Tysklands sida och sultanen
kallade alla världens muhammedaner att deltaga i den
kamp, som han proklamerat som islams heliga krig,
Troeltsch ställde sig med i ledet bland de tyska
kulturpersonligheter, vilka då hävdade full andlig likställighet
mellan islam och kristendomen. Det var för övrigt vid
samma tid som den franska arméledningen, som tog
föga hänsyn till de katolska prästernas samveten, då de
kallades under vapen, utfärdade noggranna order om hur
all möjlig hänsyn måste tagas till de muhammedanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
