Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 4. Kristendomens anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
norlunda, köttets ofrånkomliga arvedel, vårt eget
mänskliga väsen i sin nödvändiga begränsning. I sista hand är
synd ett med det kroppsliga.
För kristen uppfattning eller låt oss hellre, eftersom
hednisk asketism så ofta utges som äkta kristendom,
säga: i evangeliet, är synd icke detsamma som att vara
människa. Synd är något som till intet pris får vara. Den
är personlig skuld inför vår Fader: Jag har syndat emot
Himmelen och emot dig. Att likställa Shivas gärning, då
han med sin hemlighetsfulla sakti utplånar människans
synd, hennes naturliga bundenhet vid denna värld, med
syndaförlåtelse i kristen mening vore uppenbar
historieförfalskning.
»De sjöngo en ny sång, som ingen kunde lära utom de
etthundrafyr tiofyra tusen.» Det lösenord, som öppnar
porten till religionens allraheligaste, är icke läroformeln
utan den heliga sången. Ofta har trons innersta
hemlighet betecknats som to arreton, det outsägliga. Sägas kan
det icke, men i sången kan det föras från själ till själ.
Kristendomen har som andra religioner sin egen nya sång.
Ljuder någonstädes annars i världen den ton, som vi
känna från våra kristna passionspsalmer? Den stämning
av tröstad smärta, av självrannsakans allvar och
förlåtelsens befriande glädje, som präglar kristen långfredag?
Det har ju sagts att vårt långfredagsmysterium icke
skulle vara något mer än en kristnad form av den
hedniska folkreligionens klagan över växtlighetsgudens död.
Vi veta en del om de sånger, som sjungits vid Tammuz
och Adonis sorgefester i antik tid. Bion, den
alexandrinske skalden, har diktat en Adonisklagan. Den sköne
Adonis har dött. Eroterna sjunga dödsklagan. Alla berg och
träd och floder och källor begråta Adonis. Blek vilar han
i Afrodites sköte, de djupa såren av vildsvinets tand lysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
