Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
kan rycka en massa med sig. Individerna sopas som
viljelösa flarn med av den rasande stormen och förmås till
handlingar, som de sedan bittert ångra och knappast ens
kunna förstå.
Det är emellertid dess bättre icke blott råa, vilda och
primitiva känslor, som stegras genom massupplevelsen.
Detsamma är fallet också med ädla och lyftande känslor:
fosterlandskärlek, andakt, ideell hänförelse av skilda slag.
Vi människor äro nu en gång sådana, att vi älska
denna stegring av livsintensiteten, som menigheten kan
skänka. Vi tycka om att tända vår låga vid
gemenskapens flamma, att känna oss lyftade och burna av en makt
starkare än vår egen. Att vi ofta icke veta vad vi söka i
samvaron med våra likar beror på att gemenskapens
krafter verka i de hemlighetsfulla djup av vår varelse,
dit den analyserande iakttagelsen blott på omvägar kan nå.
Och därmed ha vi äntligen kommit tillbaka till vårt
egentliga ämne. Vi ha sett, att människor ha ett
naturligt behov att komma tillsamman. Det gäller nu om
många, framför allt naturligtvis om de obestämda,
håll-ningslösa, andligt neutrala, att det icke betyder så
mycket, varför man kommer tillsamman. Huvudsaken är
att lyftas upp ur ensamhetens isolering och vanmakt. Vi
kunna taga för givet, att överallt, där människor komma
tillsamman: vid idrottsfester, konserter, föredrag, utgöra
dessa obestämda, som egentligen icke veta varför de
kommit, en mycket stor grupp — om jag nu icke skall våga
säga den allra största. Det kan då icke vara på annat
sätt även vid kyrkans gudstjänster. Många komma dit
endast för att fylla sitt dunkla behov av livsstegring
genom mötet med menigheten. Och framför allt, det var
så i långt högre grad i forna tider, då kyrkans
gudstjänster särskilt på landsbygden erbjödo om ej den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
