Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Därmed rör jag vid ett ganska sorgligt kapitel i vårt
gudstjänstliv. På många håll har sången tystnat i våra
kyrkor. Den kan icke ersättas av musiken, som säkert
just nu står mycket högt i teknik och kunnande men som
med en mycket rörande men icke särdeles hoppgivande
envishet fördjupar sig i gångna tiders tonskatter, alldeles
som om vår egen tid tappat rösten, då det gäller att
sjunga och spela till Herrens pris. Mycket av denna
gammaldags musik är sådant, att den vanliga enkla
människan, å vars vägnar jag talar, först måste upplysas och
undervisas om att det är fråga om något fint och
stilfullt, innan hon rätt kan uppskatta dess värde. Följa vi
vårt eget oupplysta omdöme, förefalla oss dessa entoniga
recitativ och dessa sträva, kantiga harmonier från
tonkonstens barndom hjärtligt ledsamma, i synnerhet om
de måste njutas i större mängd. Minst av allt kan sådan
musik ersätta den levande sången.
Då man påtalar församlingssångens brister, får man
emellertid icke glömma, att här är fråga om en företeelse,
som visst icke gör sig märkbar blott på det kyrkliga
området. Sången dör ut bland vårt folk. Jag menar icke
sången som konstart utan hjärtats enkla sång och
framför allt sången som gemenskapslivets stimulans och
uttrycksmedel. En uppländsk folkskollärare berättade
nyligen, att barnen ansågo sånglektionerna som ett straff.
För trettio år sedan sjöngo vi visan för dagen. Den
moderna ungdomen sjunger icke sina schlager. På sin höjd
visslar man dem, men helst drar man sin skiva på
grammofon. I Uppsala, sångens klassiska stad, hade för trettio
år sedan studentkårens berömda Allmänna sångförening
tre gånger så många medlemmar som nu och detta vid
en tidpunkt, då antalet studenter icke var hälften så stort
som det nuvarande. Jag vågar icke försöka ge någon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
