- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
238

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

mycket obekvämt. Seden har väl en gång haft en
mening. Då man avtog den skyddande huvudbonaden,
ställde man sig värnlös och tillkännagav på så sätt sitt
fredliga sinnelag. Men den stolta gest, som passade den
hjälmprydde krigaren, blir estetiskt sett föga
verkningsfull, då den företages med våra stackars vintermössor.
Tibetanerna hälsa genom att räcka ut tungan och finna
det artigt och vackert, polynesierna hälsade genom att
gnida näsorna mot varandra eller, om det skulle vara
riktigt anständigt, genom att lyfta bastkjolen ett gott
stycke över knäna. Ty varje folk har sin sed och varje
folk anser att dess egen sed är den enda riktiga. När
negern ser den vite mannen använda näsduk, brister han
ut i gapskratt ocli pekar finger åt den osnygga
människan, som stoppar sådant i fickan. Vi å vår sida finna
den svartes vana att insmörja peruken med härsken olja,
med lera eller rentav med så osmaklig kosmetik som
kospillning högst motbjudande. Han gör det dock i
ren-lighetssyfte, och bruket fyller nog sin uppgift.

Seden är en makt på gott och ont. Det kan aldrig vara
kristendomens uppgift att utrota ett folks sed. I seden
har folket lagt ned något av sin egen själ, av den
egenart som utgör dess särskilda gåva och utrustning. Att
söka döda ett folks själ är att förgripa sig på skaparens
eget verk. Men det finnes i folkseden så mycket som är
ren onatur, livsfientligt, ödeläggande, grymt och
barbariskt. Vi sörja våra bortgångna genom att bära svarta
kläder och genom att hålla oss borta från nöjen, som
vi annars anse tillåtna. Australnegern sörjer genom att
rista långa, djupa skåror med stenkniven på bröst och
armar eller genom att kapa av fingertopparna.
Melanesierna instänga den dödes närmaste kvinnliga
anförvanter tillsammans med liket under månader. I Indien lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free