Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Karnevalen i södra Europa är en fest av sådan karaktär.
De försök som gjorts och göras att inplantera denna
vårfest i vår bistra februari, den tid då krokus och
anemoner blomma i den lyckliga södern, äro skäligen
meningslösa. Det är överklassfasoner, som aldrig bli
verklig folksed. Större möjligheter erbjuder första maj, där
också en gammal eldfest, ursprungligen kanske med
syftet att hjälpa solen att lysa över den nyss sådda grödan,
gav en naturlig anknytningspunkt. Men den verkliga
vårfesten infaller för oss nordbor vid midsommar, som
ju också alltfort är en äkta folklig högtid.
Midsommardagen är emellertid en oförbätterlig hedning. Kyrkan
har sänt den allvarligaste bland budbärare, Johannes
döparen, för att omvända den, men det har visat sig
ogörligt. Det har icke blivit någon naturlig enhet
mellan den folkliga och den kyrkliga högtiden.
Den andra av de stora kyrkliga högtiderna visar i
stället ett fall, där kyrkan lyckats så mycket grundligare.
Påsken är till hela sin karaktär en kristen högtid. Av
gamla hedniska festseder finnes egentligen intet kvar i
vårt påskfirande. Men så har också påsken blivit döpt
två gånger. En gång efter judisk ritus, då urgamla
festbruk med anor både i herdelivet och i
åkerbruksreligionen helgades till minne av Jahves första stora
nådes-gärning mot sitt folk, befrielsen ur Egypten. En gång
med kristet dop, då den judiska påsken blev
Kristusminnets stora högtid.
Helt annat är förhållandet med den första och som
religiös folkfest onekligen också den största av kyrkans
högtider. Förunderligt mycket av urgammal festsed från
heden tid har här bevarats. Ja, det är knappast för
mycket sagt, att det ojämförligt mesta av gammal
folksed, som tycks äga livskraft nog att fortleva även i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
