Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
uråldriga hedendomen var knappast så harmlös, så
sagoglad och lycklig i sin undertro, som den kanske ter sig,
då vi se tillbaka på gamla folkminnen i skenet från vår
egen julfest. Vidskepelsen rymde mycken ångest och
otrygghet, oro och skräck, som vi nu knappast aningsvis
kunna förstå.
Och dock har den gamla tron icke försvunnit spårlöst.
Något finns kvar och skapar det skimmer av mystik, av
aning och hemlighetsfull bidan, som omger den heliga
natten. För barnen öppnas sagans dörr vidare än annars.
Också hos oss vuxna väcker minnet av den underfulla
värld, som skymtade för barnets fantasi, en outsäglig
stämning, som på sitt sätt bereder våra hjärtan för
budskapet om det ena stora undret, medelpunkten i världens
religiösa historia. Så står den gamla tron för ett
ögonblick upp ur det förgätnas grift för att vittna om att även
den uråldriga andetron med dess heliga rysning inför de
okända, farliga men lyckobringande makterna, dock
var en förelöpare och vägrödjare för tron på det verkliga
förblivande undret i andens värld.
Men en annan sida i den gamla dödsfesten har
kristendomen trofast bevarat och utvecklat. Själafesten var ett
vittne om det ofta förbisedda faktum, att också i den grå
forntiden fruktan för de döda kämpade med kärlek och
tillgivenhet, som icke ville låta själva döden helt bryta
de band, som bundo familjen och ätten samman. Vid
julaftonens festmåltid, där man stärkte och förnyade
samhörighetens heliga band genom bordets och
festdryckens gemenskap, där måste också de hädangångna
ättefränderna vara med. Den kristna anden har gjort julen
till hemmets högtid framför andra. Vi som under
vardagsveckornas rastlösa brådska nätt och jämt hinna
råkas, få vid helgen verkligen umgås med varandra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
