Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luigi hade vältrat en granitsten ned från slutt-
ningen, men mäktade icke lägga den till rätta på det
bestämda stället i stenkistan.
En man kom ned från berget. Han bar på sitt
hufvud en börda makiris, så stor, att den alldeles dolde
hans ”ansigte. Då han kom fram till Luigi, stannade
han och lät riset falla ned på klippan, Luigi igenkände
då sin dödsfiende Serafino; han vände sig hastigt bort,
medan han låtsade, som om han icke såge honom,
och fortsatte med sitt arbete.
»Det vill nog icke gå riktigt bra för dig«, sade
Serafino, »jag får visst hjelpa dig. — Låna mig den
der handspaken.<
Nej, förr än jag skulle taga mot hjelp af dig,
skulle jag slita mina armar ur led, din eländige mör-
dare! Jag skall taga lifvet af dig, skall jag, så säkert
som solen lyser öfver mig. Kan du se fängelset der
uppe. Der har du suttit i tre månader, din ärelöse bofl«<
»Sluta nu upp med det pratet<, sade Serafino, »jag
är trött på att höra derpå. Det skall du veta, Luigi
"Fortino, en gång för alla, att jag ville gifva mitt hjerte-
blod, om jag kunde göra den saken med din son
ogjord. Jag har icke haft en lugn dag sedan dess.«
Luigi stirrade på honom, hans ansigte förvred sig
åter liksom vid deras första möte. Han skakade på
hufvudet och svarade:
»Det tjenar till ingenting, att du försöker prata
dig ifrån det, mördas skall du i alla fall.<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
