Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
stilla och såg tillbaka efter sin kamrat. Mannen var
försvunnen, endast en svag och vaggande rörelse i
makiriset röjde den riktning, han följde. Gensdarmerna
hade emellertid delat sig i tvenne grupper, den ena
drog inåt stenbrottet. den andra fortsatte vägen upp
öfver berget. Strax derpå ljöd åter ett skott. Serafino
sträckte armarne uppåt och lät sig falla ned på marken.
Gensdarmerna utstötte ett jubelrop, de ansågo jagten
för slutad och voro ännu för långt borta för att kunna
märka banditens list, huruledes han, inhöljd i sin mörka
kappa, på händer och fötter kröp bort öfver den svarta
klippan och försvann på en knappt märkbar stig, som
förde ned i klyftan. Det måste vara en vig och oför-
skräckt man, som vågade fortsätta på denna väg, der
knappast getterna kunde finna fotfäste. På flera ställen
spärrades den alldeles af nedrullade klippblock, öfver
hvilka man måste krypa på händer och fötter för att
komma fram; här hade det sista dagjemningsregnet
plöjt en fåra genom berget, der rann ett vattenflöde
deröfver; på ett annat ställe gledo de lösa stenblocken
undan foten, och det gälde då att hålla sig fast i björn-
bärsrankorna eller i de blottade rötterna af olivträden,
tills man åter fått fotfäste. Uppåt den rödgula klipp-
muren kilade stora grön- och brunstrimmiga ödlor,
törne och björnbärsbuskar sköto ut emellan stenarnes
remnor. Bladen voro ännu våta af nattdaggen, makin
och bergtallen utsände en intensiv doft af harts, nere
NS fd mer
ör vref Infor
ES IS AS
FREE
Nr SR
maa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
