Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
en mängd fat med mjölk var allt, hvad de sågo der
inne. En stund derefter lemnade de slätten och gingo
tillbaka nedåt bergsstigen, på hvilken de kommit upp.
Felice blef stående på klipputsprånget och såg efter
dem, till dess de försvunno i dalen. I detta ögonblick
tycktes hon förvandlad, hennes ursprungliga natur gaf
sig luft, hon lyfte armarne, hötte ned mot gensdar-
merna, skrattade åt dem, dansade bort öfver slätten
och lät det upplösta håret som en mantilj af svarta
spetsar fladdra och sänka sig öfver de blottade skuld-
rorna. Efter dessa ansträngningar stannade hon fram-
för banditen, som sakta och betänksamt kom ned för
stegen. Hon kappades med Zambo om att först komma
till honom, omfamnade hans knän, kysste. hans kappa
och sade:
»De äro borta, de fingo dig inte; Jesus, Maria,
hvad jag är gladk Vid dessa ord brast hon i gråt.
Civilisationen hade ännu icke nått så högt upp, att
den lärt henne förställning.
Serafino lade sin hand på hennes hufvud och ut-
brast: »Ja, mitt barn, denna gång satt det åt, och det
var du, som räddade mig.« :
Såg du, hur han for på mig?e frågade hon. =
»Ja, jag såg det, och jag tänkte, att du måste
hålla mycket af mig, Felice, för att bli stående så
lungt framför mynningen af hans karbin.«
En glödande rodnad betäckte hennes kinder.
Qvinnans blyghet kom tillbaka; hon såg upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
