Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller korparnas entoniga röst en molnfri
höstmorgon; cle äro för mig af mycket
slorre värde. Ku satt en beskedlig gök
och ropade sitt kuku! Min skjutsbonde
tycktes, ehuru hungrig han såg ut,
likväl icke vara lika road deraf som jag,
emedan han omöjligt ville håiia, för att
låta mig höra på ropet. — Tycker du
inte om att hora göken? frågade jag
honom — Hm! sade lian, nog har jag hört
den! det plär sitta ett par der hemma
der jag bor, och skalla som ett par
hundar emot hvarandra crn morgnarna^
Denna liknelse tyckte jag utmärkte
så liten känsla för gökens rop, att jag ej
undrade på hans ovilja att derföre hålla
stilla. Han torde väl hafva känslor iör
någon annan fågel, tänkte jag, och lät
honom kora. —
Sysselsatt med planer för min
framtid, sedan jag efter öfvertygelse, att deri
göra fullkomligen rätt, besiutit, att aldrig
mer oroa mig öfver förlusten af rnin
Anna Stina, fortsatte jag uran uppehåll min
väg till Helsingborg.
H vil ken resande från Norra orterna,
första gången anländ tili Helsingborg,
förtj uses ej af den skona utsigfen af
sundet och Danska vallen; nyheten af den
föreställningen, att för Ögat se ett
främmande land, der ett annat folk, med
andra lagar och seder vistas, har något så
eget. Jag skulle gerna lem na en liten,
målning af hela belägenheten och mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
