Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE SCENEN.
Grefven, Emilie. August (i bakgrunden). Louise.
Louise (skyndar fram till
Emilie och
omfamnar henne-)
Emilie! — O, om du visste hur jag
fröjdat mig åt detta ögonblick. Jag har
rest tidigare från landet än jag först
ämnat, endast för att få vara hos dig ett par
dagar, innan August väntar mig i
huf-vudstaden.
Emilie (med värma.)
Hvad det var snällt af dig.
Louise.
Ja, inte sannt? Isynnerhet då jag vet
att han längtar efter mig. O, jag kan
inte önska dig något bättre, än att du må
bli så lycklig med din man, som jag är
med min.
Emilie.
Ja, jag vet att han tillber dig.
Louise.
O, han har inte ögon för annat iin mig.
och derför — jag försäkrar dig att jag
känner det: min svartsjuka är mycket
orättvis.
Emilie.
Du är svartsjuk?
Louise.
Förfärligt. Inte af misstroende mot
honom — o nej, jag vet att han är mig
trogen som guld;...
August (afsides.)
Puh ! Den som väl vore härifrån!
(smyger sig långsamt mot dörren.)
Louise.
Men jag tycker att alla fruntimmer
måste vara älskvärdare än jag, och jag
fruktar beständigt att han skall upptäcka det.
Grefven (artigt.)
Hvarför frukta det omöjliga?
Louise (vänder sig
öf-verraslcad om.)
Ah! — (förebrående) Emilie!
Emilie.
Förlåt att jag inte presenterade för dig
min gode onkel, grefve Gyllensköld.
Louise (med en
kompliment.)
Vår minister i Paris?
Grefven.
Som beklagar, att han i denna
egenskap måste anhålla om ett älskvärdt
fruntimmers förlåtelse. Jag har inte uppfyllt
er herr mans utan tvifvel mycket billiga
förväntan att få bli attaché vid min
legation, men — inte sannt? ni skall
ursäkta en gammal man, som har behof att
fjesas en smula, då ni får höra, att mitt
val blott är bestämdt af den önskan att
ha kära slägtingar omkring mig; ty ser
ni, här — (vänder sig mot fonden.) Hvar
blef han af?
Emilie (vacklande, afsides.)
Jag förgås af ångest!
August (som hunnit nästan
till dörren, afsides.)
Det är förbi med mig!
Grefven (vänder sig till
venster.)
Ah, der är han. (fattar Augusts hand och
leder honom fram till Louise.) Ser ni, här
är min attaché.
Louise (gladt öfverraskad.)
Han! — Min Gud, är det möjligt! Det
var således ...
August (skyndar hastigt
till Louise.)
Min fru, tillåt mig att kyssa er hand!
(sakta.) För himlens skull, inte ett ord;
jag är baronessans man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
