Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gr efven.
Jag har inte erfarit det; jag säger blott
att Emilie menar så.
Emilie (häftigt upprörd.)
Nej! — Här äro redan så många
missförstånd å bane, att jag inte kan tiga,
då man ger mina ord en tolkning, hvaraf
ett nytt kan uppstå; — det är inte min
mening. Herr kammarjunkaren torde veta
att han sjelf, visserligen i en ädel afsigt,
försatt mig i en belägenhet, som tvingar
mig att vara emot hans anställning. Jag
har endast handlat af aktning för min
man, och tillfölje af min önskan att se
min gode onkel nöjd. Jag förebrår mig
den utväg jag begagnat, men inte den
känsla som ledt mig, och den skall
förläna mig kraft att fortgå på den väg jag
börjat (med en blick på August) så framt
man inte efter att hafva fört mig in på
den,j oädelmodigt åsidosätter den pligt man
derigenom ålagt sig och på så sätt gör
mig det omöjligt. — Goda, bästa onkel,
er kärlek vill skänka mig allt hvad ni
äger; jag skall inte älska er mindre, om
ni återtar det, såframt jag inte kan bli
värdig dertill utan genom att för min man
ingå en forpligtelse, som jag vet skall
vara honom obehaglig.
Grefven.
För knäfveln, du hör ju hans vilja!
Emilie (allt mer och mer
glömmande sig.)
Nej, men jag känner den. Dessutom
gör den nu ingenting mer till saken; ty
om han också, för att göra er till viljes,
gåfve efter, — nu skulle jag inte kunna
tillåta det, emedan jag måste blygas att
— att____
Grefven.
Att frångå livad du en gång fått i ditt
hufvud. Hvilken envishet!
Emilie.
Ni misskänner mig, men jag
underkastar mig det; låt blott inte er motvilja
falla på honom. Han är så god, han
skulle måhända med glädje ha gått er
önskan till mötes, om han känt den; men
hur kan jag i en så vigtig sak besluta
för honom? hvad skulle han säga?
Grefven (pekandepå
August.)
Men han säger ju ...
Emilie (som fåfängt
söker fatta sig.)
Ja — han säger — att han vill; —
men han vill inte, emedan — emedan
(hastigt och bestämdi) det kan inte ske. (går
skyndsamt ut till venster.)
ÅTTONDE SCENEN.
Grefven. August. Louise.
Grefven (träder emellan
August och Louise,
och ser på dem.)
Hvad säger ni om det, mitt herrskap?
(dä de tiga, med nigtig min) I sjelfva
verket har detta uppträde fägnat mig.
August.
Af hvad skäl?
Grefven.
För er skull.
August.
Ber ödmjukast!
Grefven.
Allvarsamt, min vän, ni förstår henne
inte.
August.
Jag trodde mig ändå vara den ende
af oss tre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
