Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August
Ers excellens misskänner henne. Ännu
ett ögonblick före er ankomst hade jag
ett i sanning högst märkvärdigt bevis på
hur outsägligt angelägen hon är att
uppfylla era önskningar, om hon blott inte,
i sin äktenskapliga ömhet, inbillar sig att
de strida mot hennes mans böjelser.
Gr efven.
Hur sä?
August.
Jag hade ridit bort till en familj.
Emellertid kom kammarjunkaren Rosenholm
hit, och straxt derpå fick hon veta att
ni plötsligt ville göra oss ett besök, men
blott stanna hos oss en timma. Hon
väntade mig inte så hastigt tillbaka och var
utom sig öfver att ni skulle sakna min
närvaro. Jag vill inte tala om den
hänryckning, hvarmed hon emottog mig, då
min oväntade hemkomst ryckte henne ur
hennes förlägenhet; men i sin ifver för
att ni skulle se er väntan uppfylld, hade
hon ett, ha, ha, ha — åh, ett högst
äfven-tyrligt infall.
Grefven.
Är det möjligt? Och det var?
August.
Carl, sade hon, i min förtviflan öfver
att den käre, gamle, gode onkeln skulle,
efter att ha rest hit ut, gå miste om den
glädjen att se min man, föll jag
verkligen på den idén, att för onkel presentera
kammarjunkarn såsom dig. — Hvad tycker
ni väl?
Grefven.
En underlig idé!
August.
Att utsätta sig för de många obehag,
som en sådan list kunde ha till följd, blott
på det att ni skulle kunna inbilla er att
ha en glädje, som hon inte kunde
förskaffa er. Det är något vackert deri.
Grefven.
Något serdeles vackert. Och det är
djerft, roligt, ha, ha, ha! (allvarligt.) Men
då hon vill göra så mycket för att
behaga mig, och hon nu hör af er egen
mun att ni har lust att resa till Paris,
hur är det då möjligt, att hon kan
motsätta sig er anställning?
August.
Men det gör hon heller inte.
Grefven.
Det gör hon inte? hon ger efter? hon
har kommit ifrån den öfvertygelsen att
det är er emot?
) August.
Jag sade er ju, att jag nog skulle hitta
på ett sätt att bibringa henne en annan
öfvertygelse.
Grefven.
Men, min charmante unge vän, hur har
ni burit er åt dermed?
August.
Jag sade: Ursprungligen har hans
excellens låtit sitt val bestämmas ensamt
af sin godhet för sin niéce. Det var
hennes man, den honom för öfrigt obekante
baron Liljedahl, som han ville göra till
sin attaché, blott derför att han vai
hennes —
Grefven.
Man. Mycket riktigt.
August.
Men nu är det inte längre fråga om
baronen —
Grefven (studsar.)
Det är inte — ?
August.
Tillåt! — längre fråga om baronen utan
om personen. Hans excellens — ni
ursäktar att jag vågar uttrycka mig så
egenkärt — har fattat intresse för en bestämd
personlighet, hvaraf just jag har den
lyckan att vara i besittning.
Grefven.
Bravo! fullkomligt träffande!
August.
Han tror, att denna personlighet är
värdig denna post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
