Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kelse. Oc un fordansket af Franczöske oc
forbedret wed Erlig oc welb. F. Marg. L.»
Knut Brahe måste erkänna för sitt eget jag, att
han fann boken föga intressant, men det
gladde honom dock storligen att få en så
from och dygdig hustru, och med stilla
andakt knöt han igen de styfva läderremmarna,
ställde upp de goda råden på hyllan, tog ånyo
det oumbärliga spjutet, som han ställt ifrån
sig vid dörren och följde villigt Erik genom
den smala, låga stenförstugan.
De mottogos med jubel. Hr Erik hade ju
sin luta med, och då visste de, att han skulle
sjunga och spela för dem. Ditmarsk-Johan
sade illvilligt till Mickel Stallare:
»Han spelar sig i den ondes våld, sanna
mina ord.»
Metta Xielsdotter hade hört den hväsande
rösten och hon frågade:
»Vill du, att herr Erik skall kasta dig i
fängelse för din arga tungas skull eller
för-gifva dig för ditt leda sinnes skull. Bättre
vore du inte värd.»
Och Metta gick stolt att sätta sig nära sin
älskade herre, lämnande Ditmarsk-Johan i
ångest för att hon skulle förråda honom.
Bland alla de visor Erik sjöng, var det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
