Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikaste och vackraste ord, som bjudes? Hon
tycktes ej ha hört hans fråga, ty den fick
intet svar, och han återtog drömmande:
»Aldrig har jag sett jorden fagrare, aldrig
hafvets barm så lefvande. Och hör I
lärksången, Urania! Den varslar goda tider.»
»Mig manar den hem, Erik Lange.»
»Och: mig bort, sade han, »ännu en kort
stunds lycka, och jag skall draga långt
härifrån till andra länder, bli glömd, som den
farande sven man ger ett ord med på vägen,
ett ord af de många.»
»Mitt afskedsord till er, Erik Lange, skall
bli detta: Var välkommen åter!»
Han tog hennes ena hand, lade den öfver
sin mun och sina ögon och kysste den sedan
gång på gång innerligt, lidelsefullt.
»Signe eder, fru Sophie, signe dig Urania!»
Han släppte hennes hand och fattade i
stället en länk af hennes silkeslena hår, hvilket
han snodde som en ridd arkedja om sin hals.
»Det bandet är starkt, får jag binda med
det?» Hon såg med ett lyckligt leende på
honom och njöt af hans barnsliga förtjusning
öfver detta fotsida, böljande hår, hvilket som
en kappa svepte sig om henne. Den
dygde-samma fru Sophie tänkte icke i denna stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
