Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det är sant, jag minns, att han ju ock
en gång skrifvit till dig och jungfru Lisbeth
Bille, när I allt för sent betraktade stjärnorna.
Men detta är af annat slag: en dikt om
kärlekens seger.» Med sin vackra, sympatiska
stämma, varrp af ögonblickets stämning, läste
han:
Juno quidem gazas amat at non spernit Amorem
Calliope cantus modulando aflfectat Amorem,
Urania ccelum adspiciens meditatur Amorem
Unicus has ternas quod Amor sic vincere Divas
Parvulus ingentes poterit, quis crederet umquam
Succumbunt Divæ: mortales cedite Amori.
När Erik Lange slutat den korta strofen
och lämnat papperet åter till Sophie, stod han
länge tyst. Slutligen frågade hon:
»I hvilka tankerymder dväljes min Titan?»
»Jag tänkte på ’alla de makter, som
ingripande omhvälfva vårt öde. Minns du den
julkvällen jag kom hit som en hemlös man?
Hade jag då i stället suttit som de andra jut- *
* Juno, den skattälskande, föraktar ej Amor, Calliope,
den sjungande, söker behaga Amor, den himlaskådande
Urania tänker på Amor. Hvem skulle väl kunna tro, att den
lille Amor ensam skulle ha makt att besegra dessa tre
väldiga gudomligheter. Gudinnor duka under: I dödlige gören
ej motstånd mot Amor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
