Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en öfverskrift till ett bref till den älskade.
Hon skref det rad för rad utan att hålla upp.
Orden gåfvo sig själfva i hennes tjänst, ledo,
sörjde, hoppades och bådo med henne.
Hon skref om allt, som händt i hemmet
och allt hvad hon försport om honom, men
först och sist om sin gränslösa längtan. Hon
kände det som borde hvarje rad väfva bandet
mellan honom och henne starkare, som måste
han skynda hem till den, hvilken blottade hela
sitt sårade inre och i tusen ömma ord
hviskade: jag förblöder, om inte din kärlek lägger
förband på såren.
Och hela tiden, medan hon satt lutad öfver
sin älskogsbikt, kittlade en munter solstråle
henne i nacken, och en gren, på hvilken
knopparna började svälla, knackade på rutan
med sitt smala, bruna finger.
Allting lockade henne ut att njuta af våren,
taga den till sig i den form den bäst passade
för ett människobarn.
En solstråle letade sig också upp till Eriks
porträtt och kysste, som hade den varit en
liten varm och röd flickmun, det slappa,
gul-bleka ansiktet med de underbara ögonen. Ut
på den enorma pipkragen vågade solstrålen
sig aldrig. Den hade lätt och lustigt dansat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
