Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom nämner både Jep narr och jag den
argaste korp, för han grundar ut hvad
lätt-färdigt är och lismar och smyger, imens han
hackar ut den goda, kloka örnens ögonpar. >
»Tig», hväste Gellius,* du olycksfödde narr,
hvem skall en dag kväsa dig?>
»Icke I, herre, I skall själf blifva kväst af
starkare klor än mina och akta då
fjäderskruden, att den ej fastnar i buren. Ha, ha, hi,
hi, ho, ho!»
Jep tog ett vigt skutt öfver häcken, och
jungfru Magdalena tog darrande sin
följeslagares arm, bedjande, att han måtte föra henne
in i huset. Hon tordes ej töfva längre
härute, trots sommarnattens fägring.
Doktor Gellius kysste vördnadsfullt hennes
hand — för den händelse där skulle finnas
åsyna vittnen — men hviskade så brännande,
lockande ord i hennes öra, att Magdalena
förfärad ryckte handen till sig och flydde från
den alltför eldige fästmannen.
Hon var uppfostrad i stränga, rena seder,
och hur innerligt hon älskade sin trolofvade,
skulle han aldrig kunnat förmå henne att
leka »Maribokloster»; så kallades på skämt de
unga jungfrurna emellan, när någon alltför
lätt gaf sig sin älskog i våld. Ty Maribo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
