Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTOXDE KAPITLET.
Funnen.
Det blef ingen långvarig frist Sophie tillät
sig hos de vänliga frändema Rantzau.
Deras gästfrihet hade dock gjort henne godt, och
när hon en frisk och klar oktobermorgon ånyo
steg upp i karossen för att följa sonen till
Braunschweig, var hennes hållning rank och
blicken ljus af nytt mod. Hon tänkte nu som
alltid på sin Erik och sade sig, att ändtligen
kunde hon hoppas på att snart återse honom.
Genom en vän till Gert Rantzau hade hon
sport, hvar han uppehöll sig. Han hade varit
sjuk. Hans konst hade bedragit honom.
Lyckan gick honom ständigt ur händerna. Han
behöfde henne bättre än någonsin. Och hon
kom så villigt och gärna, skulle hon ock till
fots färdas de tre milen, som förde henne från
Braunschweig till den lilla staden söderut, den,
där hon till sist skulle vilja stanna, därför att
där var han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
