Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie kände sig så underlig till mods.
Hon var aldrig van att gå ensam; en tjänare
plägade följa henne. Och här hade hon dock för
en timme sedan åtminstone haft en herrelös
hund till sitt sällskap. Nu var också han
försvunnen.
Kelbras härbärge för förnämligare resande
var ingalunda någon afundsvärd vistelseort.
En stor sal med britsar och väggfasta bord
var det hela, och här fingo män och kvinnor
enas som de kunde. Man hade haft det så
i fars och mors tid, och deras anförvanter
hade sofvit tryggt mellan fäliarna och med
skinndynan under hufvudet. Hvarför skulle
en senare tid kräfva nymodens
bekvämligheter?
Sophie Ottosdotter töfvade här i två dagar,
men ingen Erik Lange hördes af. Hon
ämnade just på andra dagens afton söka honom,
då ett bud kom till henne med bref.
Hon bröt ifrigt vaxsigillet och läste, att han
väl misslyckats i sitt utforskande af hemligheten
också denna gång, men han stod dock målet
närmare än någonsin tillförene. Några hans vänner
hade förhjälpt honom till flykt från Kelbra; det
hade skett om natten, och han vågade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
