Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor förnöjelse, men minuten därpå steg
missmodets mörka våg upp inom henne igen, och
hon kunde då timme efter timme sitta med
händerna i skötet och stirra rakt fram,
längtande efter sin gode broder, vännen, som
förstått henne i alla lifvets skiften.
Den milde Vattumannen hade stilla och
vaksam lyst hans födelse, ett godt varsel.
Aspekten var den lyckligaste, och Mars stod klar i
Vädurens tecken. Därför blef hennes Apollo
också beständig i kärlek som i vänskap.
Stjärnorna bedrogo icke.
Sophie Ottosdotter sänkte hufvudet och
suckade tungt. Hon tänkte på sitt eget öde
och — Erik Langes! Nej, stjärnorna bedraga
sannerligen icke vare sig i godt eller ondt.
Hade ej den tröge Saturnus förespått dem
väntans långa tider.
Höstens gula blad dränktes af det isiga
regnet eller brändes af frosten och lade sig
att dö rundt det lilla huset. Snöns stora, hvita
flingor bredde sig välvilligt öfver de små
sommarliken och gömde dem under sin täta
svepduk. Mörkret gled fram öfver jorden, tyngande
och nedstämmande, som hade det nalkats
människorna med ondt uppsåt, och hvar dag steg
upp dyster och mulen. Vintern med dess enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
