Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du far med lögn! Sådana ord, som du
djärfts mäla, har din nådige herre aldrig
burit på tungan mot en ädelboren fru.»
»Min herre tyckes ej hysa höga tankar om
den ädelborenhet, som tvingas att sätta sig
pä bettlarebänk och bida vid lyckta dörrar»,
gengaf drängen fräckt. »Han plägar intet
umgänge med dem, som klappa på och tigga
allmosor.»
»Tig!»
Sophies klara, befallande röst verkade som
en snärt långt ned på den late
ögontjä-narens rygg. Han blef hastigt mjuk i
lederna och lomade af, men det sista Sophie
såg af hans räffysionomi bådade intet godt.
Hon hörde slottets väldiga tornklocka slå
och slå och sjönk ånyo ned på stenbänken,
för matt att räkna kläpparnas fall, men hon
satt så länge, att uret slog hela timmar både
en och två gånger, och ändå sade ingen henne
till, att herr Bendix Rantzau väntade. Genom
den halföppna dörren skymtade hon trappan
till slottsgemaken, och många voro de, som
med högburet hufvud och iförda praktfulla
kläder vandrade denna upp och ned. Bland
de leende fruntimren, som skämtande gingo
tillsammans från rosengården till riddarsalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
