Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie log så att hela hennes ansikte fick
ett förklaradt skimmer.
»Det känns som vi nu först kommit hem*,
sade hon, »här är så fridfullt och ombonadt.»
»Ja», sade han, »du har rätt, detta är ett
hem.» Men vid uttalandet af detta språkets
rikaste ord föll det en slagskugga öfvér
deras fröjd. Han tänkte på sitt vackra
fädernegods Engelsholm; hon på Uranienborg, där
hennes älskade Apollo gifvit henne mera
trygghet och hägn än hon haft någon
annorstädes i världen.
De suckade båda tungt, och ängslig, att
denna suck förebådade dystra tankar, föreslog
Sophie, att de skulle gå ut i rosengården.
Erik gaf villigt sitt bifall.
De vandrade arm i arm mellan slanka,
bugande pingstliljor och prunkande tulpaner.
Västersol lyste blidt öfver de sammetsmjuka
gräsmattorna. Vinden vaggade nylöfvade träd
till ro, smekte syrenernas svällande knoppar
och guldregnets vajande, ännu ej utslagna klasar.
Fåglarna hade redan somnat i nyredda bon,
endast en ifrig svalfar flög försenad in under
en takås med någon läckerbit åt ungarna.
Himmelen hade ett underbart skimmer, där
dagens klara blå och kvällens drömmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
