Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värk bättre än några besynnerliga dekokter,
det hade han själf känt en gång, när fru
Ura-nia lagt dem mot hans panna. Men Tage
var förvissad om att ingen annan än hon
kunde få blommor så artiga, goda och lydiga,
likasom bara hon fick sagor att lefva.
»Är I färdig att begynna, fru Urania’»,
frågade han nu bedjande.
>Ja, min Tage lille, och en gång, när du
blir äldre, skall du få läsa denna samma, gamla
historia, fastän med andra ord i min stora
kopiebok. Då skall du minnas, hvad du
lyddes till här under lönnen och säga till dig
själf: Urania glömde aldrig.»
Gossen upprepade lydigt:
»Urania glömde aldrig.»
De få orden ljödo så sällsamt högtidliga i
den lilles mun, och han eftersade dem så
allvarligt och stilla, som hade de anförtrotts
honom som ett dyrbart arf.
Fru Sophie kysste hans hvita panna och
började:
»Det var en gång en herreman, förlofvad
med en ädelboren och fager fru. Så kommo
de i en sal tillsammans, och kom där
desslikes många andra ståtliga, rika herremän i
salen och snackade kärligen med denna fru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
