Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xn
för benägen att sprida glädje med sin sång, bibehöll hon dock
alltid en viss svensk trohjertenhet, hvaraf många vackra drag
framskymta. Ingen lärer neka, att Dàlins hofpoesi forrider vida
mera innerlighet, än man finner i den franska Ludvigs-skolans
och dess efterföljares. *
Det har sagts att Dalin saknar känsla. Utan tvifvel är detta
Orättvist. Om en författare bor bedömas icke efter det mesta utan
efter det bästa, han skrifvit, så kommer man till ett motsatt
omdöme. Det finnes ock i Dalins lyrik tillräckligt mycket som
försvarar ett sådant. Sannt är visserligen, att mången utgjutelse af
för öfrigt oförtydbar och innerlig känsla, och företrädesvis just af
erotisk stämning, stundom slutar med något nästan —
epigrammatiska detta är en psykologisk företeelse, hvars grund den sjelf
känslige läsaren icke torde hafva alltför svårt att spåra hos en på
samma gång försynt och i botten stolt natur, som i en ålder,
hvilken icke längre är ungdomens, finner sig försatt inom en verld,
der han visserligen lika litet som någon annan är kall för
behagen och hjertats behof, men der han icke finner sig kunna fylla
de vilkor, som i denna verlds ögon anses berättigande; han döljer
då sucken med ett skämt.
Och skämta kunde Dalin som få. Hans spelande qvickhet
var deijemte — vi tala alltjemt icke om det mesta utan om det
bästa — förenad med den lättaste prydlighet, den finaste smak
och stundom (t. ex. då han i ett och annat bröllopsqväde anslår
folkvisans tonart) med den mest intagande naivetet. När dertill
kommer, att detta allt möter oss i tonfall, hvilkas behag ännu är
oförminskadt, då måste man erkänna, att han sjöng icke blott för
att glädja Lovisa och hennes omgifning, utan äfven en
efterverld; och att det icke blott är den store stilisten utan ock
skalden som lefver*
* Detta gäller likväl endast om honom såsom lyriker. Hans
episka och dramatiska arbeten (Brynilda eller den olyckeliga kårleken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
