Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,190
Kärlek han heter, oeh fälas så vildt,
Att somlige tro han är galen.
»Se’\ sade gubben, »ljufliga gäck,
Den myndiga resa jag vandrat!
Se huru jag med välde och skräck
Det stadiga Sverige förandrat!
»Knappt synes nu den fräjdade Nord,
De fordom mognande bjessar,
Adliga sinnen och bergfasta ord,
Och segrares lagrade hjessar.
Så hafver jag lärt svånga min glaf:
Dygd, starkhet, måste mig vika.
Fordomdags Svear ä’ redan i graf;
De nya jag skapat olika."
Kärleken, af slikt skrytande vred,
Sad1: »nej, mina dyrbara bygder
Bli väl ifrån din frätning i fred,
Och än lefva Götiska dygder.
Åldriga stammar ha grenar och saft,’
Och än finns gnistor i möijan,
Som skola lysa i brinnande kraft,
Liksom de lyste i böljan.11
Kärleken tog guldpilen i hand,
Som lyste af dyrbara stenar,
Och sköt dermed två hjertan i brand,
Som åygden t blodet förenar.
»SeT sade han, »det ljufliga par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
