- Project Runeberg -  Valda skrifter /
267

(1872) [MARC] Author: Olof von Dalin With: Elis Vilhelm Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,367

ofta i moraset under buken. Det äfr sant, att ban en
gäng så när hade sjunkit ned■ öfver bringan; men
ryttaren var käck och kampen hurtig, så att de kommo
lyckligen på torra landet, in i Portången, Audra öden,
andra farligheter: Härkuller> måste bli der öfver hela
natten i månskenet ; ty han fastnade åter i den djupa
qvickaand, som dolde Oig i Portbäcken. Hans folk
begynte grufva sig hemma och gråta öfver hans frånvaro:
der var i gården bara förvirring och ömkan; men
grannarne begynte skratta och roa sig åt Härkullers
dristighet. „Der ha vi den ryttaren!" sade de, „vi visgte ytt
det skulle ta en sådan ända." Men saken var intet så
alldeles klar: de miste några ohägnakreatur i ett och
annat sänke på Svedjenäs egor, och i detsamma kom
Härkuller som ett Åskslag tillbaka, då ingen väntade
hønom. Han ärnade då roa sig &t dem i sin börd,
och käsma efter dem, hvad de förmådde, Hän gaf
hästen sporrarna och drog med. sig Holger på ön i
bitti-raste kölden på en egotvist upp i Steugrytet, der knappt
något kreatur kunde gä, och tänkte han då syna ut den
marken och lägga häHhagarna under gården; men en
afton såg han Hilmer komma tQl sig i en klar sky
med gladt ansigte, som bad honom nu hvila sig efter
sin möda. nDitt lopp är fullbordadt", sade han, „och
din ära odödlig; kom nu och smaka iped mig de renape
nöjen!" Detta vardt sagdt och gjordt, och GråUen miste
sin herre. Staekars kreatur, han höll så af sin
Här-kuller, att när han först saknade honom, det är
otroligt, så darrade han . som ett asplöf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovdskrift/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free