- Project Runeberg -  Valda skrifter /
283

(1872) [MARC] Author: Olof von Dalin With: Elis Vilhelm Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,283

skogen, fick hon se et stycke ifrån sig liksom en lampa
brinna; men ju närmare hon kom dit, ju mer försvan
elden, och närv hon kom fram på stället v så s&g hon
ingen ting. Sedan hon strax derpå fdnnit sitt lam, kem
hon hem til sin matmor och berättade hyad hon sedfc
1, sade gumman, det är intet nytt: det se vi hvar
afton vissa årstider: det är en drake, som ligger på en
skatt: min *naà har aldrig velat tio mig.*^ nu skal han
få de det golf . . ., brinner det än ... i — Ja. —
Kom, miB gubbe, så skal du fä se draken . . . Lappri,
sade gubben, det 4r likså mycket en drake som jag
. . . Men hvad hände? Samma afton sjuknade gubben
och dog . . . Huru kundo jag väl utvidga mina mogna
tankar öfver et sådant järtecken och beskrifva drakars
art, som i gamla tider gifvit så mycken r upmärksamhet
här i Norden) huru de angripit stora skepp, huru de
uppslukat lefvande mftitaiskor, huru de legat omkring
Jungfru-burar och vaktat Fröknar, huru de blifvit dräpnè
af tappra kämpar, som Sigurd Fofhisbana, Bagnar
Lodbrok &c. jag kunde ock kan ske bevisa, att gubben til
äfventyrs fädt sin banesojt af denna drake; men jag vil
åter komma til gumman igen, som nu var änka. Hon
sörgde sin man af alt hjerfe och var dossutan i et
sådant tilstånd, som behöfde Iqelp. En dag sade hon til
sin trogne dräng Pelle: hör, min Son, gack ut i
morgon i, lysningen dit som du vet, at draken syns om
qvällarne, och gräf i jorden tils du finner något: det
slår mig. aldrig felt, at der ju ligger en skatt
förborgad; men » . . tyst som muren . . . tåla aldrig et
ord: nämner du en anda, så är hela värket skämdt: jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovdskrift/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free