Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal.
De» tid, då verlden än var klen.
Upreste hon en vyrdig Sten,
Den ännu vackra runor pryda.
Jag såg den nyss: Et GUDA-PAR,
Hvaraf vår tid all Sällhet har,
Befalte mig dess skrift uttyda:
Jag känner Odén och hans fru,
De gamla kämpespjut och glafvar,
Jag vördar dem i deras grafvar;
Men, Gudi lof, jag lefver nu!
Dock bör jag ej underlåta at lyda så Nådig
befallning, och lämna om detta uråldriga Minnesmärke all
möjelig efterrättelse.
Den runsten jag nu ärnar beskrifva är 4 alnar
hög och vid 6 til 7 qvarter bred. Han står vid
Ladugården på Drottningholm, och har nästan detta
anseende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
