Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
5 Cap.
Hwii stora Ffcilagør ofta stiga np son sn
Morgon-Sol; mm Ma ned som en skinnpäls»
Prinsessan Grimma var i Jättens faggor mer död
än lefvandes. Han tröstade henne och gaf henne två
vilkor, at välja til nästa morgon: antingen at förvaras
i en flaska Spiritus Yini eller slätt och rätt soltorkad
med en Ferniss öfver skin och ben at handteras fritt af
alla; ty förvaras måste hon, efter hon var et så litet
vackert kreatur, det han ville skicka til sin slägt, som
en rarhet. Nog kunde du, sade han, få gå sådan som
du är i et litet glasskåp; men jag orkar nu mer ej med
sådane lekdockor, efter jag är Barnlös. Var nu glad
och sof roligt. Prinsessan gret och suckade hela den
natten, som var den gudfruktigaste hon haft i hela sin
lifstid. Om morgonen sade Jätten: jag vill först g& ut
efter ved och göra på eld, sen skall du fä säja, min
lilla unge, huru du vill bli förvarad. Jätten gick strax
utan för kulan med sin yx och högg ned några
masteträn, dem han tog under armen; men i det samma kom
en pil flygande, som genombårade det ena ögat. Strax
medan ban kände derpå med handen, kom en dylik
genom det andra, så at han var aldeles blind. I
argheten ville han springa dit skotten kommit ifrån, men
et bärg tog emot fötterna, at han snafvade och afbröt
det ena lårbenet; då skrek han jämmerligen. Den, som
gjordt denna tappra gärning, var Vibjörn sjelf, som i
sin Faders, den väldige Jägarens Hof, lärt sig så
för-träffeligen skjuta, at hans pil träffade ét hufvud-hår ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
