Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Sagan om herdinnan och. lammet
0 store Maro, kom, upplifva
Det stora verk, jag ärnar skrifva!
Men dock ... det är ej poesi:
Förgäfves du dig deri blandar.
1 store Ciceroners andar,
Jag ber er, stån min Saga bi!
Det var en gång en herdinna, vacker som den
skönaste målning, och än vackrare; hon hade ett Htet
lam, så täckt, så täckt, att ingenting var så täckt,
om icke dess afbild i en spegel eller källa. Det var
helt hvitt med röda band om halsen, stundom couleur
de paille och lila: det åt ur hennes hand och följde
henne som skuggen kroppen; det sof i hennes sköte,
det väckte henne klockan 11, det lade sin mun till
hennes, det fick alla de kärliga namn, som brukas
emellan de närmaste vänner, ända till lilla Gris> fast
ingenting var olikare. Alla herdar i nejden afundades
öfver lilla Lasse, så kallades lamungen; men alle gåfvo
honom makalöst beröm, att dermed behaga den sköna.
Så plägar det hända, säger man, på n&gra orter ej långt
från linien, såsom i Marocco och Abyssinien: man rosar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
