Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och hvarför icke?» återtog mannen. »En lika lärd som
skarpsinnig Upsala-professor lär en gång yttrat, att studenter
kunna indelas i tre kategorier:
1:o. sådana, som bara läsa,
2:o. sådana, som bara supa,
3:o. sådana, som både läsa och supa,
och, lär samme professor tillagt, till den sista klassen höra
gemenligen de bästa och till den första klassen de sämsta
studenterna ...»
»Fy, en sådan otäck professor!» afbröt fröken B.
»Otäck, men skarpsinnig,» ljöd det ifrån lektorn.
»Och professorn har rätt,» fortsatte häradshöfdingen. »En
liflig och begåfvad yngling ligger icke vid universitetet blott
för att proppa i sig examenslexor utan också för att pröfva
och öfva sin andes krafter. Under denna pröfningstid får
examensboken stundom ligga i damvrån, och han glömmer sig
qvar ett eller annat år eller blir hvad man kallar halföfverliggare.
Men, mitt herrskap, halföfverliggarne höra till vårt bästa folk.
Huru många blad i vår literaturhistoria skulle icke dem
förutan ha blifvit oskrifvet?» Och så började häradshöfdingen
med stor liflighet utveckla denna sin sats. Utan halföfverliggare,
påstod han, skulle vi hvarken haft Tegnerider eller
Fosforister, hvarken Wirsén eller Snoilsky, Fjalar, Björck eller
Bäckström eller många af de mera framstående förmågorna
inom den literatur-riktning, som i våra dagar håller på att
utveckla sig. Hvad skulle det ha blifvit af Lundagårdssångaren
Otto Lindblad, som ingalunda hörde till intelligensens
söndagsbarn, om hans varma natursinne blifvit lagdt på is vid ett
Conservatorium i stället för att uppfriskas och förädlas under
samlifvet med öfverliggare sådana som Strandberg, Afzelius,
Göthe Thomée och så många andra af samma skaplynne?
Han hade må hända först som sist blifvit en hederlig
bondklockare, kanske en svensk gråtmild och sötsliskig Abt, kanske
något ännu sämre, men han hade aldrig blifvit, hvad han
blef, »Naturens och Hjertats» tonskald. Och denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
