Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HEL- OCH HA LFÖF VERLIG G A RE.
5
»Förstå mig rätt,» genmälte häradshöfdingen ifrigt, »han
är hvarken någon Beethoven eller Haydn, hvarken någon
Sebastian Bach eller Wagner — Gud ske lof och tack! —
han är helt enkelt G.’ Wennerberg, en svensk Berlioz,
förelöpare till den, som en gång, om allt går väl, skall oberoende
af alla tyska musikdimmor, gifva oss äkta svensk, klar och
lefvande musik i den stora stilen.» Det vore naturligtvis
oförsigtigt att säga något sådant om en menniska, som ännu lefver
dernere i Småland, »men,» tillade häradshöfdingen, »väntablott,
mina damer och herrar, till dess den mannen går ali verldens
väg — så sent som möjligt, hoppas jag — så skolen I få
höra, huru lyrorna skola strängas till variationer på melodien:
Det fins ej tid, som dessa toner sofver,
Det fins ej land, som deras like har. •
och minnes tecknarn e skola tillägga, om de ha något förstånd
uti sig: Han var en halföfverliggare! Hade Wennerberg under
sin studenttid icke gjort annat än läst latinsk grammatika och
Boströms kollegier, så hade han visserligen kunnat blifva både
lektor och anförare för det filharmoniska sällskapet i Skara,
men han hade aldrig skrifvit hvarken Gluntarne eller
Psalmerna och aldrig blifvit hvarken statsråd eller landshöfding.
*Flyg så länge du är ung,» så slöt häradshöfdingen sin
bevisföring, »sedan får du flyga så lagom. Hinner du ej målet,
så har du dock kommit ett stycke på vägen, och i hvarje fall har
du fått mera kraft i vingmusklerna, friare synfält och friskare
luft i lungorna än den, som aldrig i sitt lif gjort annat än
flaxat i ankdammen eller stått på toppen af en sophög och
ropat kukeliku!» och härmed vände häradshöfdingen sig om
på stolen och slog ett d-dursackord på flygeln så att det sjöng
kukeliku i hvarenda sträng.
»O, hvad jag tycker om vältalighet!» utbrast den lilla
frun med komisk förtjusning, i det hon slog ihop händerna.
»Ack, förlåt goda lektor!» (Lektorn hade nemligen medels
åtskilliga oroväckande tecken yppat sin afsigt att köra upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
