Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖLJDERNA AF EN LUSTFÄRD PÅ MÄLAREN.
59
men i stället var försedd med en ypperlig baryton. Han var
också med och kan intyga...
»Skämclt å sido», afbröt den tilltalade, applicerande det
för tillfället mest passande af sina tre stående »bon-mots».
»Klang!» De öfriga medlemmarne i sällskapet utgjordes
af några mycket prydliga tenorer och slutligen af Oskar X.,
den s. k. »Ormen långe». Med sin långa och stela figur och
sitt oroliga, dystra anlete såg denne märklige broder ut som
en likbjudare, ända till dess han af ett eller annat skäl
uppvärmdes. Vid sådana tillfällen förvandlades han till ett slags
Memnonsstod. Det började nemligen att spela inne uti honom,
och hvilka melodier sedan! Med den karlens befängda påhitt
vid dylika tillfällen skulle man kunna fylla en hel bok.
Jag förbigår nu äfventyren under utfärden och i Stockholm,
gästbesöken på herregårdarne, serenaderna, kurtisen och allt
det der. Det är nu endast fråga om hvad som hände när vi
på återfärden hemsökte Sigtuna*).
Klockan var ungefär half två på morgonen. Natten var
ljus och ljum — en af dessa underbara nätter, som man endast
finner der uppe i hjertat af det gamla Sverige och — i lifvets
vår. Allt så tyst och stilla. Till och med de små
envåningshusen tycktes slumra som små snälla barn, inbäddade i massor
af fullt utslagna, doftande fruktträd. Som vi emellertid voro
något dufne och mycket hungriga, beslöts, att vi skulle stanna
qvar. »Ormen långe» tillsades allvarligen att »hålla sig i
skinnet», och derefter tågade vi upp till gästgifvaregården.
Efter mycket allarm från vår sida visade sig en halfklädd
»jungfru» i det öppna fönstret och frågade i snäsig ton, hvad
vi voro för några, och hvad vi ville. »Mat!» skreks det i
korus. »Mat midt i natten!» utbrast tjensteanden föraktligt.
»I kan gå dit pepparn växer; der fån I mat!» och dermed
smälde hon igen fönstret midt för våra mycket förlängda
näsor. Hvad var nu att göra? »Ormen långes» ögon började
:) Af flera skäl antaga vi, att det icke var Sigtuna.
T. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
