Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER. 71
utsinat. Under de sista åren hade han hvarken haft ordentlig
bostad eller föda. Välvilliga kamrater vågade af
snygghetsskäl icke hysa honom. Vintern igenom låg han på vinden
till en af de s. k. studentkasernerna, der en gammal uppasV
serska af barmhertighet stack till honom en och annan
öfvergifven matbit. leke sällan sågs han plocka upp cigarrstumpar
från gatan, och kom han i närheten af ett kärl, der s. k.
svinmat förvarades, så blef han, enligt trovärdiga åsynavittnens
utsago, ej sällan fången under samma frestelse som fordom den
förlorade sonen. Aldrig sågs han tigga och aldrig försökte
han låna något annat än böcker ur Föreningsbiblioteket, hvars
utomordentligt gode vårdare aldrig nekade honom detta hans
egentliga lifsvilkor, i synnerhet som det aldrig hände, att
denne låntagare, ehuru alldeles utsvulten, någonsin slarfvade
bort en lånad bok. Dessemellan smög han sig upp på
tidningsrummet — dit han, som ej mer tillhörde någon nation
eller kunde erlägga någon afgift, ej hade rättighet att
gå. Tåligt, nästan mekaniskt följde han med, så snart
vaktmästaren tyst och med en viss skygghet tog honom i armen
för att leda ut honom. Men så snart vaktmästaren hade
aflägsnat sig, smög han sig åter upp och blef om en stund
åter utledd, och detta kunde upprepas 10—12 gånger om
dagen. Fattigvården hade slutligen tagit honom om hand och
två gånger afsändt honom till hemorten, men båda gångerna
hade han hemligen afvikit från slägtingar, hos hvilka han hade
sitt, om också tarfliga underhåll, samt under otroliga försakelser
åter tagit sig fram till universitetsstaden, ungefär på samma
sätt som då en utsvulten hund instinktmessigt söker upp sin
herre, som bortsålt honom till en annan fjerran boende
husbonde.
En sista egenhet hos denne man må icke förbigås. Han
försummade aldrig någon gudstjenst, men tycktes dock aldrig,
ehuru teolog af facket, offra ett enda ögonblicks uppmärksamhet
åt hvad som försiggick vare sig på predikstolen eller vid
orgeln och altaret. Hvad företog han sig då? Han stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
