Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAFVENIUS. 123
Stafvenius var medelpunkten för ett helt system af lägre
kroppar eller s. k. underfabrikanter. En hvar af dessa hade
till uppgift att »slå i» vederbörande ett eller flera ämnen, men
sjelf hade han förbehållit sig fabrikationens finaste och svåraste
del, nemligen rättstafningen, och detta sitt värf fylde han med
en kraft och en skicklighet, som icke lemnade något öfrigt
att önska. Stafningen hade så småningom blifvit icke blott
hans lefnadsmål utan äfven hans lifslust. Han lefde och andades
endast i och för rättstafningen. Han stafvade, när han uppstod
— och hans dag började vanligen kl. 4 om morgnarne — han
stafvade, när han ilade på gatorna, han stafvade, när han om
aftonen »lade i hop» sina — aldrig trötta — ögonlock, och i
hans drömmar sväfvade förmodligen »d» och »dt», »n» och »ng»
»e» och »ä», »o» och »å» om hvar andra, men städse i skönaste
ordning eller utan att någonsin löpa öfver sina utstakade
gränser. Var Stafvenius bortbjuden, så tog han alltid fast i
några af familjens yngre medlemmar, om sådana funnos, och
började med dem anställa mer eller mindre skämtsamma
staf-öfningar, och nödgades han någon gång tilltala de mera
försigkomna unga damerna, så börjades samtalet vanligen så här:
»Hm, hvad tycker mamsell om Tegnér?» Mamsellen tyckte
naturligtvis »bra» om honom. »Ja, visserligen,» fortsatte Stafvenius,
»Tegnér var onekligen en stor skald, men märkvärdigt
inkon-seqvent i sin stafning. Kan mamsell tänka sig, han stafvar
»fogel» på tre ställen med o och på två ställen med å!» Och
så fick mamsellen till sin förfäran höra alla dessa fem ställen
citeras, hvarefter Stafvenius på samma sätt behandlade de
ännu värre inkonseqvenser, som denne skald tillåtit sig
angående e- och ä-ljudet o. s. v. Någon gång lyfte Stafvenius
sina vingar både till ljud- och formläran, och han kunde då,
när han kom riktigt »i tagen», reservationsvis hemställa, huru
vida en skald, som icke känner sitt modersmål, verkligen
förtjenar att kallas en stor skald, och om t. ex. Runeberg
verkligen är en stor skald, så hade han åtminstone icke bort
rimma med »hem» och »dem», och allra minst hade han då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
