Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S TR UMP-FR1SENBER G.
113
timme efter timme nya skaror aflöste hvar andra, och på
detta sätt gick tröskverket ända till kl. 5 eller 6 på aftonen.
Då steg Frisenberg upp och sade förmodligen, i likhet med
den gamla goda drottning Desideria, när hon gjorde sin
promenad i vagn kl. 6 e. m.: »Hvilken skön morgon!» Dock
är att märka, att Frisenberg icke steg upp utan att han blifvit
»bjuden på något»; skedde icke detta, nöjde han sig med
»en pott mjölk» och en skifva groft skånskt bröd samt blef
helt lugnt qvarliggande i sängen. Då »lektionanterna»
emellertid väl kände hans små svagheter och Frisenberg dessutom
var en angenäm sällskapskarl, så blef han oftast bjuden, liksom
han på grund af sin verldsvana städse förstod att länka dessa
små artigheter på det för honom behagligaste sättet. Så t. ex.,
om någon bjöd på sexa, så inföll Frisenberg genast med ett
illparigt leende: »Varm mat och porter?» »Ja, naturligtvis!»
Och kom någon liten oskyldig ungdom fram med den
blygsamma frågan, huru vida han icke fick bjuda hr Frisenberg på
en kopp thé, så klappade Frisenberg honom på axeln och
svarade: »Jo, tack min lilla vän, men jag skulle för min del
hellre föredraga en liten sexa med toddi till.»
Ett bland de mest betecknande dragen hos Frisenberg
var dock följande.
Han var ursprungligen en fattig yngling och hade kommit
till Lund med föga annan utrustning, än den han gick och
stod uti samt sex par splitternya, långa ullstrumpor. Dessa
strumpor begagnade Frisenberg aldrig på fötterna, utan de
fingo tjena såsom medel för ett vida högre ändamål. En dag
då Frisenberg hade medelst lektioner samlat sig några
silfver-specier och icke visste, hvar han bäst skulle förvara sin skatt,
lade han dem i bottnen på en af strumporna, och denna utväg
befans särdeles praktisk. På silfverspecierna följde sedlar,
stora och små, och sedan dessa multiplikationer fortgått en tid
bortåt, så kunde den ena långstrumpan »stå för sig sjelf».
Till en början gick det visserligen något trögt med
»stoppningen», men med tidén förmådde Frisenberg stoppa en strumpa
Våra öfverliggare. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
