Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORÉN.
127
8, Korén.
Vi försätta oss ännu ett par tiotal af år tillbaka i tiden.
Alla den gamla goda tidens seder och oseder på kyrkans
och skolans områden skulle öfversmetas med latin, på samma
sätt som när man hvitmenar en gammal med alla de sju
dödssynderna bemålad kyrkvägg för att göra den »snygg», äfven
om följden skulle blifva den, att de starkt färglagda synderna
lysa igenom både här och der. leke må man dock inbilla sig,
hvad mången gammal latinsvärmare så ofta upprepat, till dess
han sjelf börjat tro det, att en hvar studerad man i forna
dagar kunde skrifva och tala latin blott emedan han offrat
mer än hälften af sin skoltid åt läsningen af döda språk.
Hvarje mera framstående eller med språksinne begåfvad yngling
nödgades visserligen med eller mot sin vilja att tillegna sig
en större eller mindre färdighet i denna konst, hvilken kan
vara mycket svår, men också skäligen enkel. Samuel Ödmann,
Tegnér, Agardh, Heurlin, Wingård och de flesta öfriga
storheter inom samma område, voro stora latinare, men Geijer var
det icke, hvilket han också fick veta af, i synnerhet sedan
han uttalat de ödesdigra orden, att latinet måste »maka åt
sig». Den unge förläste studenten var stolt öfver sitt latin;
den gamle prosten, i synnerhet om han var en f. d.
universitets-eller läroverkslärare, kunde visserligen också gå omkring bland
sin omgifning af två- och fyrfotingar och belåtet slå sig för
magen hvar gång han citerade någon af det halftjog latinska
fraser, han ännu erinrade sig. Han hade på långt när icke
samma nytta af sin lärdom som Per Degn, som icke ville »miste
sin Latin for hundrede Rixdaler», men det var dock hans ära att
en gång hafva kunnat det, en ära, som ingen i hela hans hjord
kunde göra honom stridig. Men hela den öfriga hopen af
medelmåttiga studenter eller olärde prester behöfde ej frukta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
