Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 FEGHETS- OCH HÖG FÄ RDS ÖF VEKLIG GARE.
medlemmar ansåg sig böra handla enligt en maxim, hvilken
han meddelade kandidaten under följande form: »Jag medger,
att Ni kan kursen, men jag anser, att Ni ej eger tillräcklig
intelligens för en så hög examen».
Var nu denne tentator orättfärdig? Tvärt om. Han var
en hedersman i mer än ett hänseende, och hans aktning för
rättsidén öfvergick nästan till svärmeri. Han var en tänkare
som få; men han hade förmodligen aldrig tänkt på att
rätts-idén, lösryckt ur sitt inre sammanhang med billighetens och
välviljans idéer, med personlighetsidén i högre mening, vid
sin tillämpning i det verkliga lifvet kan »slå öfver i sin
motsats» och gifva upphof till mycket orättvisa handlingar. Hvarje
annan tänkande menniska inom universitetsstaden tyckte, att
om kandidaten visat sig ega tillräcklig intelligens för att
inhemta kursen, så egde han också tillräcklig intelligens för att
blifva approberad i examen. Professorn befann sig sålunda i
minoriteten — alldeles ensam — »men», sade han med Henrik
Ibsen, »minoriteten har alltid rätt». Behöfde han må hända
icke kontroll?
Nu frågas: Borde icke hvarje examen vara en verklig
fakultetsexamen, och borde icke hvarje fakultet söka skydda
studenten mot rättslös behandling från en enskild
fakultetsmedlems sida?
Se här ännu ett drag. Vid vårt norra universitet tilldrog
sig för icke länge sedan följande händelse. En student, som
instält sig hos en viss professor för att begära tentamen, erhöll
af denne följande svar: »Jag skall sända bud till herrn om
fjorton dagar, om jag då lefver». De tjorton dagarne
förgingo samt ännu någon tid utan att dock det utlofvade budet
afhördes. Studenten, som väl visste, att en påminnelse från
hans sida skulle af professorn på ett mycket onådigt sätt
upptagas, fick då det infallet att skaffa sig en s. k.
begrafnings-krans, hv lken han sände till professorns fru jemte sitt
visitkort, på hvilket han uttryckt sitt beklagande öfver professorns
dödliga frånfälle. Efter denna händelse hade den i fråga varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
