Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en verklig explosion midt i molnmassan, och försöket måste
anses som i sitt slag ett snilledrag, om än icke fullt lyckadt.
En af de muntraste episoderna under loppet af denna dag
var dock följande.
Bäst som konstnären var i färd med att stryka natthimlen,
inträdde plötsligt i rummet »gubben Hök», som äfven fått
reda på hvad som försiggick der uppe och liksom alla andra
fått lust att se Larson måla. Vid den tystnad och det
skrapande, som uppstod vid den gamles inträde, vände målaren
sig om, men såg i det samma ut, som om han vore nära att
tappa både pensel och palett af ren förbluffelse. Han blef
naturligtvis formligen presenterad, och den gamle matematikern
smågrymtade en hel hop vänliga frågor, som Larson antingen
icke förstod eller af allt jemt stigande förvåning ej kunde
besvara. Han blott strök och målade af alla krafter, medan han
allt emellanåt kastade en skygg, men obeskrifligt komisk blick
på den märkvärdiga företeelsen. Men knappt hade gubben
lemnat rummet och hunnit stänga dörren efter sig, förr än
Larson kastade sig i en stol och utbrast i ett skallande
gapskratt, som höll på att aldrig taga någon ända. »Nej, se
det var då den trefligaste gamla kurre, jag någonsin i mitt lif
skådat?» ropade han. »Så här ser han ut!» Och dermed
hoppade han å nyo upp på sin arbetsstol och målade i ett
slags blå färgton öfverst i taflans högra hörn midt uppe i
den svarta natten en bild af gubben med slängkappa, glasögon
och öfriga tillbehör, visserligen något »vrängd», men på samma
gång af en så lifslefvande likhet, att hela åskådareskaran
utbrast i jubelrop. Men bäst man jublade, öppnades dörren å
nyo, och in träder än en gång gubben Hök, som, nedkommen
på Tegnérsplatsen, antagligen hört skrattsalfvorna och undrat,
hvad som var å färde.
»Hvad tar han sig nu före?» frågade gubben.
Larson hade vid åsynen af den å nyo inträdande
professorn hastigt utplånat bilden, och detta med samma uppsyn,
som när en okynnig ungdom gripes på bar gerning vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
