Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUTS ARE, P2G T JU SA RE, HELSOPEDANTER OCH OMSÄTT ARE. 233
Statistiken har nemligen kommit till det märkliga resultat, att
näst grufarbetare finnas inga mindre seglifvade yrkesmän än
folkskollärare och näst slagtare — n. b. sådana som icke dö
af delirium tremens — inga mera seglifvade
samhällsmedlemmar än professorer — n. b. sådana, som icke dö af
öfveransträngning. Tobias var ett lefvande vittnesbörd om sanningen
af denna statistiska naturlag. Allt ifrån sitt femtonde år hade
Tobias, som alltid haft en mycket svag helsa, lefvat på
följande sätt. Kl. 6 f. m. steg han upp och läste ett visst
bestämdt antal sidor i en viss skolbok, som han redan vid sitt
20:de år kunde nästan utantill; kl. half 8 drack han kaffe, och
kl. 8, på minuten, tog han sin första promenad; kl. 9 lästes
åter vissa sidor i skolboken, kl. 10 lästes ett visst antal sidor
i en roman, och kl. 11 tog han sin andra promenad; kl. 12,
på slaget, åt han sin middag, derefter lästes åter vissa sidor
i skolboken och romanen, kl. 5 tog han sin tredje promenad,
kl. 7 åt han sin mjölgröt och läste vissa sidor i romanen till
kl. 9 e. m., då han, trött af dagens mödor, kröp i säng. Som
han emellertid måste, för sin svaga helsas skull, taga sina
promenader i alla väder, så tillhörde det hans lefnadsvanor,
att han hvarje år — åtminstone under de sista åren af sitt
lif — regelbundet promenerade sig till en lunginflammation
i Mars och en i September, och under riktigt gynsamma år
undgick han sällan att promenera sig till äfven ett recidiv i
slutet af Maj och ett i slutet af Oktober. Men Tobias var,
som sagdt är, utomordentligt seg — han var extra ordinarie
professor. Han hade under sitt långa lif aldrig mer än två
slags bekymmer, det ena, att han under ett visst år, då det
blifvit ordinarie professorns tur att vara universitetsrektor,
skulle nödgas förestå professionen*). Ar 1856, då Tobias ännu
stod i blomman af sin medelålder, kunde han under mycket
*) Rektorsembetet vid våra universitet gick ända in i senare tider i tur
bland professorerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
