Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockerbitar, hoppa öfver käpp eller ben, att göra honom till s. k.
»tankeläsare» eller meddela honom konsten att söka upp och
apportera gömda näsdukar, men framför allt fick Prisse öfva
de nobla konsterna att »sitta» med en brinnande cigarr mellan
käftarne samt att dricka konjak eller punsch. Dessa sistnämda
konster vållade visserligen den stackars Prisse till en början
svåra lidanden, men med tillhjelp af stryk och sockerbitar
indränkta i konjak, förvärfvade Prisse om sider en sådan
färdighet i att tåla starka varor, att han när som helst skulle
kunnat supa hvem som helst af sina tvåbenta »stallbröder»
under bordet. I konsten att umgås med käppar hade den
lekfulle Prisse kommit derhän, att blott man för honom
utpekade gamle professor X... — som alltid brukade gå med
sitt spanska rör på ryggen, instucket emellan armvecken för
att sålunda kunna skjuta fram sitt inklämda bröst — så for
Prisse upp på ryggen på professorn, nappade till sig och sprang
sin väg med hans spanska rör till omätlig förtjusning särskildt
för alla dem, som blifvit underkända i käppegarens på sin tid
så beryktade tentamina. Sedan detta upprepats några gånger,
skaffade sig emellertid X... reda på hundegaren och lofvade
honom, att han för sitt okynne skulle inkallas i rektorsförhör.
»Men det är ju inte jag, som är okynnig, det är min
hund,» anmärkte Rasmus något slagen.
»Herrarne äro okynniga begge två,» genmälte den gamle
i sin vanliga bistra ton.
När Rasmus önskade stifta någon förnämligare bekantskap,
plägade han alltid passa på att med sin Prisse sätta sig i
närheten af vederbörande, då denne händelsevis befann sig utan
sällskap i något värdshusrum. Rasmus hade länge utlagt sina
krokar för den fine e. o. notarien X,, som återkommit till
universitetet för att taga juris kandidaten. En dag, då
notarien satt ensam och drack sitt kaffe, tänkte Rasmus, att nu
vore ögonblicket inne för en finare attack. Äfven han
begärde kaffe och började omedelbarligen derefter sin vanliga
exercis med sockerbitarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
