Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju alldeles uttryckligt: »Du, Prisse, kan ju omöjligen få följa
med in på det här stället!»
Vägen utföre blef nu småningom allt mera sluttande. Till
sin förargelse började Rasmus finna, att han icke längre hade
någon »appell» på Prisse. Hunden följde med en hvar, som
bjöd honom på toddi och sockerbitar, han började att långa
tider på dagen göra sig osynlig för sin herre, ja, det gick till
och med så långt, att han stundom icke ens kom hem om
nätterna. Prisse undfägnades rikligt med både stryk och
fängelse å eget rum för dessa oarter, men desto oefterrättligare
blef han. Vackra hundar började dessutom komma ur modet
och efterträdas af fula, ju fulare, desto dyrbarare. Prisse och
hans konster blefvo derjemte något föråldrade. På grund af
dessa skäl skaffade sig Rasmus slutligen efter åtskilliga
ansträngningar en s. k. dogg, hvilken vid första anblicken såg
ut som en riktig djefvul, brun-svart-strimmig, med en stor
svart fläck, liknande en plåsterlapp, öfver venstra ögat, utan
öron, näsan, klufven i två hälfter, sittande halfvägs upp mot
ögonen, medan den långt framskjutande underkäken, bakom
hvilken de vilda betarne framskymtade, hängde och slängde
som bakdelen af en gammal utsliten galosch. Vid närmare
skärskådning befans dock denna kannibaliskt grymma uppsyn
stå i den märkligaste strid med det beskedliga, nästan
fåraktigt enfaldiga uttrycket i Bobs ögon; och när man en gång
fått sigte på dessa Bobs egenheter, förvandlades han till en
mycket komisk företeelse. Ny beundran! Rasmus aktier voro
åter i stigande. Bob var också det beskedligaste hundkreatur
under solen, men då han på grund af sin hiskliga tatuering
såg så grym ut, kunde han naturligtvis icke få medfölja på
gator och värdshus utan att vara ledd i band, och då Prisse
nu var kommen på den ståndpunkt, att han hvarken lystrade
till hvisslingar eller sparkar, så måste äfven han ledas, och så
uppträdde Rasmus på alla offentliga ställen ledande två hundar.
Rasmus hade blifvit en s. k. dubbel hundapa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
