Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYRELSESÄTTET VID VÅRA STÅTS UNIVERSITET.
335
hafts icke blott af grefve Henning Hamilton, utan också af
sådana män som h. exc. grefve Gustaf Adolf Sparre och
friherre Louis de Geer (den ti. v. universitetskanslern), och
dessförinnan hafva universiteten, må hända under sin sträfvan
att omgifva sig med en ännu högre glans, så att skuggsidorna
i alla dess institutioner skulle undgå det bländade ögat,
uppstigit ända till tronens fot och anförtrott högsta vården af sina
angelägenheter åt kronprinsarne, sedermera konungarne Oskar
I och Karl XV. Äfven dessa båda sistnämda innehafvare af
kanslersembetet måste följaktligen utom öfriga förpligtelser,
som åligga kanslern, enligt statuternas § 8 förbinda sig att
»vaka öfver att lärarne fullgöra sina skyldigheter, och att de
studerande iakttaga flit, ordning och sedlighet»! Månne icke
möjligheten af ett dylikt kanslers val ännu i senare tider jemte
tillvaron af dylika orimligt formulerade åligganden hänvisa
på, att kanslersinstitutionen bidrager att fasthålla universitetet
vid ett åskådningssätt, som härstammar från tider, då
vetenskapen måste söka huld och skydd hos »höge herrar» och de
akademiske fäderna djupt böjde sina gamla ryggar för den
högadlige gossen, som, åtföljd af sin guvernör, anländt till
universitetet, och som till gengäld för den glans, hans närvaro
spred öfver lärdomssätet, utnämdes till »rector illustris», och
som, tillägga vi, förmodligen uppbar sin rektorsvärdighet
vida lättare, än t. ex. H. K. H. kronprinsen Karl förmådde
uppfylla sina kanslerspligter att vaka öfver de akademiska lärarnes
undervisning eller den akademiska ungdomens sedlighet?*)
Månne icke tiden voi*e inne att åtminstone börja tänka
på att genom lämpliga ändringar i universitetens statuter
befria våra högsta vetenskapliga undervisningsanstalter från
*) Bland sådana illustra rektorer må nämnas friherre Nils Banér (1670)
med Samuel Pufendorf till prorektor, grefve Carl Adolf Gyllenstierna (1716),
E. Gripenhjelm (1726), Gabriel Falkenberg (1 736); den siste var skalden Gustaf
Fredrik Gyllenborg (1750).
Äfven denna »institution» var lånad från Tysklands universitet, hvilka
ungefär vid samma tid emellanåt styrdes af en prorektor öch någon furste såsom
»rector magnificentissimus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
