Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
hade mer än fem svin kvar. Hvem hade knipit det sjette?
Naturligtvis busen, som stått på lur och i det gynnsamma
ögonblicket åter smugit sig ombord, där han tagit ett af de
kvarliggande svinen och dunkat det i däcket och sedan på
omförmälda sätt lurat den sömnige bonden.
Se här ett annat marknadsstycke i samma stil, utfördt af
en hamnbuse och en civilklädd artillerist, ty den tidens
ar-tillerister tillhörde ej sällan stadens värsta slödder. En idog
knalle eller »marbo» hade nästan slutsålt sitt lager och satt
nu på sin igenslagna kista, betänksamt njutande af innehållet
i sitt matskrin. De båda stallbröderna hade emellertid
iakttagit, att knallen i sin bröstficka ägde en plånbok, späckad
icke blott med tolf- och tjugufyraskillingar utan också med
både gula »ettor» och blåa »tvåabankor», och närmade sig nu
sitt offer. Artilleristen räckte fram en stor »silfverrofva» med
glänsande kedja, som han lät dingla framför knallens ansikte,
i det han samtidigt framställde den vanliga frågan, hvad han
ville »ge emellan». Den försiktige västgöten svarade
naturligtvis med en skakning på hufvudet, medan han fortsatte att
mumsa sitt fläsk och bröd, »inte velie han buta, inte», ehuru
hans giriga ögon dock samtidigt trodde sig upptäcka, att
artilleristens klenod kanske vore värdefullare än den han bar
i sin egen byxficka. Denna misstanke bestyrktes ytterligare,
när artilleristen framtog »rofvans» kärna ur dubbelboetten och
visade, att det var en äkta »Londonare». Den andre kompanjonen
hade under tiden stannat bakom knallen, där han med tillhjälp
af högröstade utgjutelser sökte dölja hvad han hade för
händer. Slutligen tog artilleristen tillbaka sitt ur från västgöten,
som noga undersökt detsamma, och stoppade det åter i fickan
under det föraktliga uttrycket: »Å, du, fattiglapp, har väl inget
att buta med!» — »Inte det,» ropade den förolämpade
affärsmannen, i det han ur sin ficka framdrog och räckte artilleristen
en hejdundrande »Parisare» med både kedja och urnyckel af
silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
