Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAKTPARADEN.
13
Vaktparaden.
Stora torget var på 1840-talet Göteborgs »Marsfält», och
i synnerhet om söndagarna utgjorde vaktparaden jämte den
ståtliga musiken Göteborgs kanske förnämsta folknöje, ty
om vädret var vackert, vimlade torget af folk, tillhörande
snart sagdt alla stånd och åldrar. En bland de mest kända
företeelserna vid dessa parader var en liten skinntorr, men
i trots af sin ålder spänstig och städse vaksam »platsmajor»
vid namn Lönnroth. Vid paradens slutnummer, då de långa
lederna skulle företaga den välkända cirkelsvängen, var
majoren, ehuru han aldrig öppnade munnen till något kommando,
alltid på sin plats som den svängande liniens flygelman. Han
var iklädd full uniform, men i högra handen bar han en solid
spanskrörskäpp med glänsande krycka, och det var
märkvärdigt att se, huru den lille gubben öfvat sina små ben att
»sträcka ut» lika tvärsäkert som den långe flygelmannen
bredvid honom. Vanligen höll gubben, under det han tog sina
jättesteg, öfverkroppen något framåtlutad med vridning åt
höger, och så snart hans skarpa öga upptäckte minsta
bukt-ning, utsträckte han med en blixtsnabb rörelse sitt spanska
rör, och i samma ögonblick var linien åter snörrät, och
hvarenda karl i ledet ansträngde alla sina krafter för att icke än
en gång behöfva skämmas för en dylik utpekning från den
stränge majorens sida.
En annan i sitt slag ännu märkligare personlighet vid
dylika tillfällen var den gamle väldige öfversten Heyl, som
dock på grund af sin kroppsbyggnad icke var synnerligen
benägen för att »sträcka», hvarför han vanligen nöjde sig med
att, i full uniform samt åtföljd af sina adjutanter, från sin trappa
eller någon annan plats iakttaga skådespelet. Huru många
gånger undrade icke vi pojkar öfver, huru många alnar gubben
Heyls sabelbälte egentligen kunde mäta. Några gissade fem,
medan andra ville våga sin hals på, att det ej kunde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
