Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 MINNEN FR AN GÖTEBORG FÖR FEMTIO ÅR SEDAN.
lunda var så lätt, där inga tvärgator eller öppna portar stodo
till buds, hvarför sammanstötningen blef nästan lika
förödelse-bringande som vid första anfallet, och sålunda fortgick
gatu-rensningen under flera timmar. Men äfven sedan lugnet blifvit
någorlunda återställdt, fortsatte husarerna att i mindre
afdelningar rida fram och tillbaka på de förnämsta gatorna, i
synnerhet då slöddret, såsom nästan alltid vid dylika tillfällen,
visat otvetydiga afsikter att plundra en del affärslokaler, såsom
t. ex. guldsmeds- och vapenbodar och framför allt naturligtvis
sådana lägenheter, där något byte af spritvaror kunde
förväntas.
Huruvida några personer vid detta tillfälle fingo tillsätta
lifvet, erinra vi oss icke, men antagligen var dock deras antal
icke betydligt, emedan husarerna, såsom ofvan är nämndt,
anbefallts att endast i nödfall hugga skarpt, men flata klingan
användes så mycket eftertryckligare, och i stridens hetta fick väl
också sabeleggen stundom tjänstgöra. Visst är, att man under
de närmaste veckorna fick höra mångfaldiga berättelser om
personer, som måst intaga sängen på grund af sår efter sabelhugg
eller andra under gatustriden undfångna kroppsskador. Ännu
flera voro dock de minnesmärken af fördärfvade hufvudbonader
och sönderslitna kläder, som med en blandning af stolthet och
hämndlystnad framvisades för vänner och bekanta. En mängd
häktningar hade visserligen företagits, sedan polisen fått hjälp af
husarpatrullerna, men polisundersökningen bedrefs, om vi icke
missminna oss, tämligen lamt, och äfven de fredliga vandrare,
som i stridens hetta blifvit anfallna och bearbetade med
sabel-klingan, äfven inne i en eller annan portgång, dit de tagit sin
tillflykt, gjorde i allmänhet ingen anmälan om laga upprättelse
för sina lidanden. Man sväljde förtreten i tysthet, hellre än
att utsätta sig för obehaget att stå och skyldra i tidningarnas
afdelning för rättegångs- och polissaker.
Det kanske mest anmärkningsvärda vid denna händelse
var, att man sällan eller aldrig i enskilda kretsar förnam någon
yttring af ogillande mot lagbrytarna utan endast hat- och hot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
